Frida Zellinger är hjärnan bakom instagramkontot varannan_begagnat. Ett radioprogram om ödet för de kläder vi lämnar till klädinsamlingar blev början till en resa för Frida där hon dels ville se var gränserna går för vad man kan köpa begagnat, och dels inspirera andra. Projektet visade sig så småningom leda till mer än så, och väckte tankar om konsumtion som fenomen och vad som gör oss lyckliga.
Hej Frida! Vem är du?
– Jag är 36 år, bor i Stockholm, är journalist från början men nu jobbar jag med kommunikation på RFSU.
Var kom idén till Varannan Begagnat ifrån?
– I våras hörde jag ett avsnitt av Plånboken i P1 om vad som händer med kläderna man skänker till klädinsamlingar. Jag har alltid tänkt att ”jag lämnar mina kläder till insamling så då lever de vidare”, så jag fick en kalldusch när jag hörde programmet och fick veta att nästan inget av det som lämnas in säljs vidare. Först hamnar i Europa där det sorteras och sen hamnar det på oklar plats, ofta söder om Sahara på stora soptippar.
Grundproblemet är att det inte finns någon köpkraft i begagnatmarknaden idag. Man lämnar saker till Statmissionen men man köper ju inte samma mängd därifrån - det blir som en soptipp. Jag blev så stressad och tänkte att nu måste jag ändra mitt beteende, och andra måste också göra det. Samtidigt tyckte jag det skulle vara ett kul experiment att köpa allt möjligt begagnat och inte bara de traditionella sakerna, som fint gammalt porslin. Så innan jag vänder mig till det nyproducerade så kollar jag vad som finns. Och det har verkligen också funkat!
– Vadå till exempel?
Jag köpte ju hårfärg. Det är inte något jag ens haft en tanke på innan att man skulle kunna köpa på begagnatmarknaden – det går man ju bara till Åhlens och köper. Men sen så insåg jag att folk köper fel. Det finns massor med hårfärg som liksom redan finns. Eller en stekspade. Jag har även köpt mycket grejer till barnen – jag har både en bebis och femåring och de behöver en himla massa grejer hela tiden. Sist när min äldsta fyllde år kollade jag om jag kunde hitta grejerna begagnat. För henne spelar det ju ingen roll. Och jag har gått över till att jag köper begagnade grejer även till andra familjemedlemmar och vänner.
Var hittar du saker någonstans?
– Blocket, Tradera, Shpock. Jag brukar kolla i secondhandaffärer på väg till jobbet, och köp sälj-grupper på Facebook.
Tycker du att du har ändrat dina konsumtionsvanor i och med projektet?
– Ja verkligen! De saker som jag tidigare bara slentrianköpt nyproducerat gör jag mig besväret att kolla efter om de finns begagnat. Det är bra. Men det är ju också en härlig kick att konsumera, att jaga någonting och nu blir det som att jag söker samma kick fast jag handlar begagnat, och det är inte riktigt vitsen. Den kicken skulle jag hellre vilja få på andra sätt.
Frida berättar att projektet fått henne att nå nya insikter om sin konsumtion, och om vår konsumtion som fenomen. Det har gått i två steg - första steget var att inse att det går att köpa allt begagnat. Andra steget var frågan ”behöver jag det här över huvud taget”?
– Jag tror jag har nått tre viktiga insikter i det här projektet – den första är att konsumtion måste ta tid. Man kan inte kräva att i samma sekund som jag kommer på att jag vill ha en grej kommer jag hitta den. Då blir det lite jobbigare också, och köper man inte lika mycket grejer. Insikt nummer två är att saker inte alltid kan vara perfekt. Det finns en idé om att saker ska sitta perfekt, vara i den perfekta nyansen, och allt ska kombineras perfekt - men det måste man släppa. Jag tror att i vårt konsumtionsmönster måste vi nöja oss mycket mer med good enough. Vi matas med föreställningen om att vi hela tiden ska vara lite missnöjda och vilja byta ut, att det hela tiden kan bli lite bättre. Men det går inte, vi kan inte tänka så. Vi anammar ju det som butikerna vill att vi ska känna. Det är någonting med det där att inte bara nöja sig. Det försöker jag göra mer nu, men det är svårt. Den tredje insikten är att allt redan finns. Nyss skulle jag köpa en förlängningssladd – och det finns ju redan! Jag ska köpa skrivarpapper, och det finns också. Precis som att man ska kolla i sina gömmor innan man köper nytt ska man kolla begagnatmarknaden, för allt finns redan. Även sånt som man inte föreställer sig ska finnas.
Foto: Emma Sundh